Ungdomsupplopp och politisk styrning

Martin Ericsson og Andrés Brink Pinto

Perioden 1945 - 1990 beskrivs ofta som en tid i svensk historia präglad av välfärdsbygge, samförstånd och relativt stor frånvaro av våldsamma konflikter. Under samma period ägde emellertid en rad dramatiska kravaller med ungdomar som huvudsakliga deltagare rum i Sverige. Upplopp, demonstrationer och gatuaktioner har förekommit länge i Sverige, exempelvis under kampen för allmän och lika rösträtt eller i samband med strejker. Ungdomsupploppen såg annorlunda ut eftersom de inte organiserades av aktörer som ställde tydliga och uttalade krav.

De som förfasade sig över upploppen kunde inte förstå hur ungdomar i det demokratiska välfärdssamhälle som höll på att skapas kunde agera våldsamt och konfrontativt på det sätt som skedde. Denna förundran gav upphov till en rad debatter, vetenskapliga undersökningar och myndighetsutredningar om upploppen och dess deltagare. Genom dessa producerades föreställningar om hur en ”normal” eller ”god” respektive en ”avvikande” eller ”dålig” ungdomstid såg ut ytterst också föreställningar om vad en ”ungdom” var.

Dessa föreställningar låg i sin tur till grund för politiska åtgärder riktade mot de ”ungdomar” eller den ”ungdomskultur” som associerades med upploppen. Det är detta samband mellan de ”opolitiska” upploppen och den omfattande politik som producerades i samband med dem som vi vill studera.

Martin Ericsson og Andrés Brink Pinto er begge historikere ved Historiska insitutionen ved Lunds universitet.

Spørsmål kan sendes Thomas Brodahl.

Publisert 22. nov. 2018 12:31 - Sist endret 22. nov. 2018 12:31