Anonym anmelder i Post- och Inrikes Tidningar

«Brand». Enligt löfte återkomma vi nu tili en granskning af uppförandet å Nya teatern af Henrik Ibsens mäktiga idédram «Brand».

Brands rôle, hvilken utfyller större delen af det omfångsrika dramat, har anförtrotts åt hr Hillberg. Det är en öfverväldigande kraft i denne konstnärs spel, som oemotståndligt rycker åskådaren med. Han framställer ej Brand såsom någon egentlig fanatiker utan nöjer sig att starkt betona den stränga religiösa pligtkänsla att fylla sitt kall och vandra sin väg, hvarthän den än månde leda, som utgör grundvalen för Brands väsen. Han dignar väl understundom ned under den försakelsens och offervillighetens tunga börda, som hans oblidkeliga kraf, intet eller allt, pålägger honom sjelf och andra, men han bär henne med ståndaktighet intill det sista.

Denna orubbliga trosfasthet har dock i hr Hillbergs spel intet af hårdhet. Under den yttre isskorpan flödar alltjemt en ström af varm känsla, hvilken esomoftast bryter fram. Man känner, att hans Brand sjelf lider af att låta andra lida. Hans vekare natur vrider sig och vändas under de slag han utdelar, och denna hans egen smärta försonar oss med den smärta han vållar.

Detta försonande drag vet skådespelaren att hålla fram med synnerligt fin uppfattning. Härigenom lyckas det honom att framtvinga vårt deltagande äfven i sådana scener, som dem i fjerde akten med hustrun, der Brands skenbara hårdhet, för att icke säga grymhet, eljest lätt skulle verka frånstötande. Ty vi förnimma att med detsamma han här krossar sin makas hjerta, krossar han ock sitt eget.

Vid Brands sida såsom diktens veka, hängifna offerlam, Agnes, står fru Engelbrecht. Hennes spel var godt och fint utarbetadt. Hon tycktes dock lägga för mycket af kraft deri. En qvinna, sådan som den fru Engelbrecht framställer, dör ej af brustet hjerta. Sitt sannaste uttryck fick hennes spel i tredje akten i framställningen af den ännu lyckliga modren och makan.

Den lifslustige konstnären Ejnar, hvilken skalden i sista akten låter återvända såsom «väckt», spelas af hr Engelbrecht. Mot hans uppfattning af rôlens senare del vilja vi göra en anmärkning. Ejnar har blifvit trosfanatiker, men är alldeles icke i dikten framstäld såsom någon skrymtare, hvartill hr Engelbrechts tolkning synes sigta.

Fröknarne Klefberg och Lund gåfvo sina resp. rôler, modren och Gerd, på ett förtjenstfullt sätt, den senare chargerade dock kanske något sitt parti.

Att döma af det ihållande bifall, hvarmed Brand såväl i tisdags, då stycket första gången uppfördes, som i går, mottogs af den talrika publiken, synes direktör Josephsons något vågade försök att upptaga det på Nya teaterns spellista hafva utfallit gynsamt.

Tvifvelsutan innehåller «Brand» också mycket sceniskt verkningsfullt, äkta dramatisk lif. Så är till exempel tredje aktens slutscener, der Brand slites mellan sin egen faderskänsla och de andliga kraf, hvilka han förut obevekligt stält på andra, och hvilka nu lika obevekligt vända sig mot honom sjelf, fordrande sonens lif såsom offer, af ypperlig och ädel scenisk verkan, men i längden kräfves det hela hållkraften af en Hillbergs mästerliga spel för att ej åskådarens intresse skall slappas under tyngden af den abstrakt religiösa spekulation, som bildar driffjedern till styckets handling, och som finner sitt uttryck i en visserligen tankerik och djupsinnig men för scenen alltför litet koncentrerad dialog.

Här och hvar gifver det sig dessutom tydligt tillkänna att «Brand» diktats för att läsas och icke för att ses. Detta framträder klarast i den oerhördt långa fjerde akten, hvilken nästan alldeles saknar rörelse och yttre scenisk handling samt derför, oaktadt den vid läsning är en af de mest gripande i dikten, vid uppförandet á teatern sätter åskådarens tålamod på ett hårdt prof.

«Brand» på scenen kan, tack vare hr Hillbergs präktiga tolkning af hufvudpersonens karakter, gifva en intressant och lefvande illustration till läsdramat, men det blir dock aldrig annat än en illustration, som tarfvar kännedom om texten för att rätt förstås.

På styckets dekorativa uppsättning tyckes ganska mycken möda och kostnad hafva blifvit nedlagd. Särskildt utmärkte sig sista aktens sista tableau, «iskyrkan», för en mycket vacker snöfjellsdekoration, hvilken vid rideauns uppgång helsades med applaud.

Med sidste Post erfarede jeg, at Du endelig er kommen hjem, og vil derfor benytte en ledig Stund til at skrive nogle Linier, som jeg troer er de første Du endnu har modtaget fra mig her; men førend jeg gaaer vidre, har jeg et Par Betingelser, som jeg paa det alvorligste vil paalægge Dig at overholde, nemlig først og fremst, at Du ret snart besvarer dette Brev og i Dit Svar ikke for&typHyp; glemmer at fortælle Dine Bedrifter om Natten ikke at forglemme, og Hændelser paa Din Reise, saavel ombord som iland, saa nøi&typHyp; agtigt som mulig. Dette var nu den første Betin&typHyp; gelse; nu kommer No 2 som næsten er ligesaa vigtig, den bestaar nemlig i, at Du ikke viser dette Brev til noget tobenet Menneske i hele Verden; men Johan Ibsen derimod maa gjerne see det. Da jeg nu ikke paa næsten 2 Aar har talt med Dig, kunde jeg nok have mangt og meget at fortælle, som jeg troer vilde falde i din Smag, men af Mangel paa Tid, maa jeg for denne Gang indskræn&typHyp; ke mig til at fortælle dig, at vi ‐ jeg med nogle gode Venner ‐ havde forrige Søndag foranstaltet en Lysttour til en Ø, som ligger strax udenfor Grømstad. Festen forherligedes ved en 18 Fods Baad og en noget mindre Ditto, begge synkende ladte med ‐ Damer, tænk dig bedste Ven! ‐ med Damer ‐ Efterat have spiist tyk Melk, trakterede et Par Krambodrotter som vare med, med Punsch, det koster dem jo Ingen&typHyp; ting, da de har hele Kramboden at tage af. Men som alting i Verden, fik ogsaa denne Dag en Ende, og jeg vendte tilbage med en propfuld Mave, tungt Hoved men en langt lettere Pengepung. ‐ En af mine bedste Venner her, har jeg mistet medens jeg var hjemme, nemlig paa følgende Maade. Dersom du spørger Johan, vil han vist kunne erindre, at jeg har fortalt ham et Par Smaahistorier, om en vis P: H: fra Stavanger, som i længere Tid har været paa Contoret hos Byfogden hersteds; bemeldte P: H: havde fra Stavanger flere Bekjendte her, som hører til de Hellige, hvoraf her gives en saadan Mængde, at der aarlig fødes 10‐12 Løsunger i Selve Byen allene. ‐ Disse verdige Mend holde ofte Forsamlinger, og medens jeg var hjemme havde de faaet H: til at bivaane en saadan ‐ efter at have præket og læst og bedet sikkert i et Par Timer, forgik Taalmodig&typHyp; heden min Ven, og han forsøgte alt muligt, for at komme bort; men til ingen Nytte; endelig greb han til det sidste Middel ‐ det sidste ‐ Johan ‐ nu gjaldt det ‐ han reiste sig op som om han vilde tale og slog idetsamme ‐ en Fjært efter Beskrivelsen at dømme, saa stor, at Fader neppe kunde gjøre Magen. Det hjalp dog, ‐ og han blev udviist, som en forhærdet Synder. ‐ Den gode Ven havde imidlertid lært saameget i Forsamlingerne at Bibelen siger, Menneskene skulle vorde &lquo;frugtbare og forplante deres Afkom&rquo; og han holdt det formodentlig for en Synd ikke at opfylde dette Lovens Bud; en Pige der tjente hos Byfogden var nok af samme Mening, ‐ og Følgen blev ‐ hvad tænker Du? ‐ medens jeg var hjemme, blev de omtalte Følger meere og meere synlige og han rømte. ‐ En Skipper her&typHyp; fra Byen har ogsaa faaet sig en lille Arving, er bleven frugtsommelig, og hvis ikke alle gode Mærker slaa Feil, vil nedkomme med To; ‐ han ved naturligviis ikke andet end at han selv var Fader. ‐ Nu er jeg saa udtømt, som om jeg havde havt Mavesyge i 8te Dage og maa derfor see til, at ende da Papiret snart er fuldt ‐ Lad mig nu see Du skriver med næste Post, ‐ det er dog altid noget, da jeg ikke saasnart kan vente at faa tale med Dig. ‐ at jeg maaskee kunde komme ind til Christiania, endskjønt jeg ikke kan nægte at jeg af visse Grunde kunde ønske at blive længere her. Jeg har saamange Hilsninger fra Theodor Loss til Hanna, vi vare ifølge paa Dampskibet, da jeg reiste hid. ‐ Endnu engang gjentager jeg min anmodning om at skrive mig til. ‐

Lev imidlertid vel saalænge og hils Tante, Teksttap på grunn av utklippChristine og Bedstemoder fra din hengivne H. J. Ibsen; men lad endelig ingen see dette Brev.