Martin Romatowski er doktorgradstipendiat i kunsthistorie ved Universitetet i Oslo. I det akademiske året 2025-2026 er han gjesteforsker ved Det norske institutt i Roma. Han deler erfaringer på sitt morsmål, svensk.
Under mina sju månader som gästforskare vid Det norske institutt i Roma har jag haft många möjligheter att besöka stadens otaliga museer och forskningsbibliotek. Utöver det stora nöjet att få lära känna dessa bastioner av lärdom och historia har kunskapsskatterna de rymmer varit till stor hjälp i arbetet med den avhandling i konstvetenskap som jag skriver på sedan ett och ett halvt år tillbaka vid Institutt for filosofi, ide- og kunsthistorie og klassiske språk (Universitet i Oslo). Emellanåt finns dock behovet att vidga vyerna ytterligare genom forskningsresor till andra delar av Italien. I slutet av februari fick jag möjlighet att genomföra just en sådan resa under en vecka.
Första anhalt: Genua
Dess första anhalt var Genua i Ligurien. I denna hamnstad, ett av Italiens främsta maktcentra under medeltiden och den tidigmoderna perioden, finns föremål som ingår i mitt forskningsprojekt, så kallade pomanders. Dessa små ihåliga klot var en gång fyllda med massor av väldoftande essenser. De fästes vanligtvis vid ett bälte med hjälp av en kedja och blev på så sätt till mobila föremål som spred dofter som ansågs rena luften, minska risken för luftburna sjukdomar och, kanske viktigast av allt, göra bäraren mer attraktiv.
I Bernardino av Sienas fotspår
Från Genoa fortsatte jag till Siena, i hjärtat av Toscana. I denna medeltida stad följde jag i Bernardino av Sienas fotspår, den franciskanske predikant som under första hälften av 1400-talet brände föremål han förknippade med ett omoraliskt leverne – däribland de ovan nämnda pomanders och andra artefakter som han betraktade som materiella uttryck för fåfänga och synd. Under ett besök i basilikan San Bernardino all’Osservanza en bit utanför staden, grundad av Bernardino själv, erbjöd sig en vänlig vaktmästare att släppa in mig bakom kyrkans och konventets kulisser. Där fick jag bland annat se predikantens dödsmask och en tavla med bokstäverna IHS, en förkortning av Kristi namn som Bernardino ofta använde under sina välbesökta predikningar och som också väckte kontrovers bland hans motståndare. En timme senare stod jag på den plats på Piazza del Campo, framför Palazzo Pubblico, där Bernardino våren 1427 talade inför tusentals åhörare.
Reliker, eremitliv och återfärden till Rom
Resan avslutades i Assisi, franciskanerordens hemstad. Under en månad, mellan slutet av februari och slutet av mars, visades relikerna efter ordensgrundaren Franciskus av Assisi upp för allmänheten för första gången någonsin, som en del av högtidlighållandet av åttahundraårsminnet av hans död. Att i den nedre kyrkan i basilikan San Francesco få se de fysiska kvarlevorna av en så inflytelserik gestalt, tillsammans med stora skaror pilgrimer från hela världen, var naturligtvis en stark upplevelse. Kanske var det ändå vandringen upp till ett eremitage på Monte Subasio, några kilometer utanför staden, som gjorde starkast intryck. Vid Eremo delle Carceri drog sig Franciskus och hans närmaste följeslagare undan när de sökte stillhet för kontemplation och bön. Föga förvånande hade även Bernardino varit här: i början av 1400-talet lät han utvidga komplexet och lämnade då efter sig sitt IHS-emblem ovanför ingången till refektoriet.
Med ett tåg, som ovanligt nog var försenat, tog jag mig till slut tillbaka till Rom, fylld av intryck och inspiration inför mina kvarvarande månader vid Det norske institutt i Roma.
